inte långt kvar...

Nu var det slut på pluggandet för den här gången, nästan, ska göra ett sista blogg inlägg med.
Jag har blivit sjukskriven fram tills min lilla bebis kommer, nu ska jag bara ta det luuungt och viiiiila.. Det är lite irriterande att jag inte orkade gå klart sista veckorna, men väldigt skönt att va ledig nu. Jag får helt enkelt jobba på lite hårdare när jag kommer tillbaka från mammaledigheten istället.

Nu ska jag tänka lite på tiden som gått och läsa min lilla blogg. Så att jag kan knåpa ihop ett sista inlägg innan jag stänger av tankeverksamheten.
Bara tills hjärnan behövs igen...jag vet av erfarenhet att den inte kommer behövas ett tag framöver, nu är det snart instinkterna som tar över..prata, gå och sova bebis, hi hi..

Första reflektion av VFUn

Nu har vi varit ute på VFU i två dagar.. min handledare som jag följer är bildlärare åt mellan och högstadie elever på en ganska stor skola. Hon har ca:400 elever/termin.

Min tanke blir helatiden att lektionerna är för korta. Varje klass har 1h/vecka, förutom 9:orna som har 2h/vecka. Min handledare tycker att de yngre klasserna, (åk3-7) inte klarar av att sitta och koncentrera sig under längre tid.
Men jag tycker inte att koncentrationen var högre i början av lektionen, snarare tvärtom. Det tog väldig tid för endel av eleverna att komma igång med det som skulle göras. Några elever kom inte igång med sitt arbete förrens det bara var 15min kvar på lektionen. Däremot var koncentrationen relativt hög hos de flesta när de väl kommit igång.
Varför de inte kom igång med uppgifterna direkt kan ha varit för att de hade svårt att förstå uppgifterna och att hitta inspiration. De verkar behöva lite mer individuell guidning för att komma igång. Eller så kanske de inte var uppmärksamma och lyssnade på sin lärarinna under genomgången i början av lektionen.

Jag tror också att eleverna får för kort tid på sig med varje uppgift, som regel verkar de ha en uppgift per lektion. Så fort de är klara med en uppgift så får de en ny. Några elever kladdade snabbt och slarvigt ner nåt på pappret och sen sa de att de var klara. Det känns lite som att målet blir att fylla sin mapp med så många olika uppgifter som möjligt, så fort som möjligt. Jag tror att det skulle bli mycket bättre ifall de som är klara tidigt istället får fördjupa sig i sin uppgift. Jag tror att varje uppgift då skulle få större betydelse för eleven och också utveckla eleven mer, både i kreativitet och teknik.

...Sedan till stöket! Det finns vissa som sprallar runt och pratar och busar. Ljudnivån gör en alldeles matt. Hörselskydd är ju en smart lösning och jag vill gärna ha ett par, men problemet kvarstår.

Det räcker verkligen inte bara att vara en duktig ämnes lärare, man måste även vara mycket väl utbildad pedagog, psykolog och konfliktslösare.

Jag gillar inte att man har extra insatt personal bara för att hålla ordning och dra ut "stökisarna" ur klassrummet helatiden. Jag får en känsla av att lärarna inte har den kontrollen som de borde. Det känns som en massa resurser och därmed pengar går förlorade på meningstlöst barnpassande.
Detta är trots allt skolelever. De borde klara av att lyssna och behandla varandra och sin lärare med respekt. Jag får höra att det är för att de är så små men jag har sett yngre elever med bättre disiplin.

Jag tänker först att det är för stora klasser. Ungefär 30elever, men jag tror ändå (nu när jag sitter här och reflekterar över dagen som varit) att det går att få så här stora klasser mycket lugnare och mer samlade.
Anledningen till att jag tror det går, är att de som stökar inte är i majoritet. Majoriteten av klassen är skärpt, tyst, fokuserad och klart störd av de som stökar. Kanske kan man få de lugna elever att sätta lite press på sina stökiga klasskompisar. De kunde kräva respekt i form av hänsyn.

En annan sak skulle kanske vara att lyssna mer på elevernas önskemål. Som mera rast och grupparbete, det är något som jag hört önskemål om ett par gånger under dessa första två VFU dagar..

I movie veckans slut!

Klara med ett till moment. Det var kul att se allas små instruktions videos. Det har varit kul också att göra denna uppgift, väldigt lättsamt.. skulle va kul och sätta sig in ännu mer i filmredigering och lyckas göra nåt riktigt bra, samtidigt som det är rätt skönt att vi är klara och ska få gå ut på VFU. Längtar lite ut till skolan.

Jag tycker min och Carros instruktions video var helt okej, barnslig och rolig att göra. Vi skulle dock ha tagit reda på vad jump cut verkligen betydde, vi var lite osäkra vilket framgick i resultatet. När vi väl tagit reda på jump cut betydelsen så borde vi ha sett till att vårt exempel blev mer tydligt. Jag tror att vi fokusreade mer på filmandet än på innehållet. Så vi hade kunnat göra det mycket bättre.

Knäpp som jag tydligen har blivit, så har jag börjat läsa kurslitteratur som inte är med i denna kurs. Gunn Imsen "elevens värld" är det jag läser just nu. vilken pluggis, ha ha..jag längtar väl efter mer information, eller så är det kanske annan information som jag är ute efter. Psykologi och sånt (sånt=didaktik tror jag) Jag vill veta hur skolan är, hur eleverna upplever sin värld och hur jag kan bidra och göra den bättre. Hur jag kan bli en bra lärare.
Längtar efter att börja med inriktning med, men det är lååång tid tills den börjar. Först ska jag ju va mammaledig ett och ½år, hi hi..

Tycker faktist det har varit en väldigt slapp start på denna bildlärarutbildning, men det behöver ju inte vara negativt.

Kanske kan det bli lättare att lära känna varandra i klassen när det inte är för tunga uppgifter och förmycket att plugga. Jag tycker det känns som en mycket trevlig klass och att det alltid finns nån att prata med när man kommer till skolan. Men det kanske är för att det går så få elever på konstfack, det blir mindre och mer hemtrevligt. På LHS var det ju hur många elever somhälst, om man jämför.

Oj nu vet jag inte vad som hände, jag driftade iväg lite tror jag.. men men, det sammanställer jag sen i slut eximinationen av kursen, he he

NU ÄR DET HELG!!!!! Hurrra vad kul!!!!

sämre än djur

Vad seg jag har varit med bloggandet på sista tiden känns det som. Finner ingen inspiration att blogga.Tror att det är för att jag e så himla trött och det känns lite tråkit att sitta och redovisa dagarna när jag inte direkt tänker så mycket. Jag känner mig helt nollad just nu.

Förutom att jag inte kan sluta tänka på en hämsk dokumentärfilm som jag såg här om dan. Sämre än djur, tror jag den hette. Den handlade om homosexuella ungdomar som växte upp med en kultur som inte accepterade dem.

En tjej, Cherin, berättade att hennes styvfar gjort klart för henne att om hon var homosexuell så skulle han döda henne. Hon berättade också om ett minne från sin barndom då hennes styvfar slagit henne, fy det var verkligen fruktansvärt. Varför, hur kan någon vara så elak. Jag mår så dåligt när jag tänker på alla barn som inte har ett tryggt hem, som lever med rädsla.

Vidare i dokumentären intervjuade de styvfadern. Han hade flyttat tillbaka till Tunisien efter 25år i Sverige, för att hans heder hade blivit skadad ifall det kommit fram att Cherin var homosexuell. Cherin hade rymmt hemmifrån precis innan flytten, annars var planen att gifta bort henne nere i Tunisien och på så sätt "bota" henne. Han sa att hans styvdotter inte var en människa, att hon var sämre än ett djur. Han pratade om heder och han var så feg och äcklig.

Hur kan det finnas föräldrar som inte älskar sina barn? Hur kan de behandla sina barn så illa? Som att de inte var värda nåt... Hur kan de vända sina barn ryggen?
Bara bland mina vänner är det flera stycken som blivit så illa behandlade av sina föräldrar att jag bara vill gråta. Jag vill åka tillbaka i tiden och stoppa föräldrarna, ta barnen och hålla om barnen och skydda dem.
De här föräldrarna låter slag och hårda ord hagla över sina små oskyldiga barn och barnen är så försvarslösa och beroende och kan inget göra.

Hur ska man kunna vara glad och orka med nåt alls när det händer så mycket orättvist överallt runt omkring i världen?

Fy vad deppig och ångest fylld jag e idag, bäst att hämta mina underbara små troll ungar hos dagmamman nu så jag får annat att tänka på.

Barn är det bästa som finns! Som Cornelis Vreeswijk sjunger i en av sina sånger, "fanns det inga ungar så sluta jag". Så är det. Utan ungar hade jag kastat in handduken för länge sen.

jaa vad kul med media!

ha ha, jag tycker det är jättekul med media har jag kommit på nu när vi fått lite introduktion i foto och rörlig bild.

Jag tror att jag ska välja media inriktning, om jag måste välja. Var inne hos Gabriella Rizzo idag och pratade om att jag ska vara studieledig ett år och då sa hon att det kanske inte kommer vara val längre när jag börjar igen, utan att man får lite av alla tre inriktningarna. Det verkar bra, tycker jag. Vi var ute igår på vår VFU skola och hälsade på vår kontaktperson Ylva. Hon gick ut BI 2002 och berättade att när hon gick fick man bara välja en inriktning. Hon hade om hon fick chansen valt ett till ämne så att hon haft lite mer bredd på sin utbildning.

Jag tror att det är väldigt viktigt att kunna så mycket som möjligt, ha en bred utbildning, om man ska ha en chans på arbetsmarknaden idag. Kan nog vara viktigare än att vara super duktig på en grej. Det blir ju ändå så att det är något man tycker mest om och blir bäst på..Jag ska undersöka möjligheterna att även bli lärare i syslöjd, jag kanske kan plugga lite på mammaledigheten eller på
sommarloven..

Jag tror också att jag skulle tycka bättre om att vara lärare i flera ämnen så att jag kan vara med en klass mer än bara 1h/vecka på bild lektionen.. fast det där ser väl lite olika ut i olika skolor hur mycket bild timmar man har, nu går jag bara på hur det ser ut på VFU skolan där jag blev placerad. Det jag försöker komma fram till är att jag vill få chansen att verkligen lära känna mina elever och ge dem chansen att lära känna mig. Jag tror att det måste finnas tillit och sammhörighet, trygghet i klassrummet ifall det ska bli bra undervisning. Och det ena ger det andra.