sista inlägg

Ett sista inlägg.. hade ju skrivit ett förut som jag raderade eftersom jag ville göra klart mitt arbete innan jag skrev sista inlägget.. vet inte om det var så smart, det är ju nu så länge sen jag gick kursen visuell kommunikation att ingenting förutom sista arbetet e färskt.. fast istället har ju kunskapen från kursen fått gro in och verkligen landa i huvudet. Jag kanske borde ha låtit det va två sista inlägg..hursomhälst så är det som det är.

Jag tycker att det var en rolig start på mina studier på konstfack. Det var bra klasskompisar och lärare som jag fick träffa och jag har lärt mig nytt och haft kul.
För mig handlade kursen mycket om att sätta ord på kunskaper som redan fanns där på nåt sätt. att reflektera över omgivning och personer, varför det ser ut som det gör, vad som ligger bakom..

Mycket stor del av tiden handlade även om att hitta mig som lärare, se min framtid. Hur jag vill vara, vad jag vill göra och varför.. Jag har väl inte det helt klart för mig nu heller, men jag har fått träffa lärare med starka personligheter som inspirerat mig och det känns jättekul att plugga vidare nu...att hitta min lärarstil.

När jag arbetat med sista arbetet "lärande kropp rum" känns det som att jag fattade vad det är vi har hållt på att lära oss under denna kurs..det är svårt att förklara vad jag menar tycker jag, men det var som en aha upplevelse.
Jag har funderat mycket kring det visuella människor uttrycker och hur det påverkar andra, kläder, stil, sätt att prata, uttrycka sig med kroppsspråk osv.
Ju mer jag tänker på visuell kommunikation, destu mer rymmer det och det känns som att allt runtomkring oss, alla bilder, media,design, konst och andra människor kommunicerar om sitt på sitt sätt.

Sammanställer mitt arbete

Nu håller jag på och sammanställer mitt arbete. Jag har samlat alla skisser från min VFU och försöker sätta ihop det hela till ett fint litet digitalt arbete...
Hela arbetet blir på min första VFU period, då jag inte har fått komma ut på den nya VFUn.

Mitt Syfte med arbetet är att visa det visuella språket mellan elever och lärare.
Att i skisser visa en bild av hur jag upplevde min VFU, hur jag upplevde människorna där.

Jag kom att tänka på en sak nu när jag satt med skisserna här framför mig, eller ganska många saker faktist.

Med tanke på hur lärarna kämpade med att hålla ordning på eleverna och sa sig behöva flytta om bänkar och ha bestämda placeringar och dessutom extra hjälp av en ytterligare lärare för att hålla ordning på klassen. Så kom jag och tänka på min egen familj med tre små busiga pojkar som nu under vinterlovet varit tvugna att va inne rätt mycket för att helatiden nån eller några i familjen har varit sjuka. De har då blivit helt vilda och ouppfostrade..

Man kan inte sitta inne med barn och göra ingenting och bara disiplinera. Jag tror att det var samma sak i skolan. Man kan inte ha eleverna iett klassrum och tro att de ska uppföra sig ifall man inte ger dem något kreativt utmanande och utvecklande att arbeta med.

Förutom att jag tycker hela skolan som jag var på kändes gammal modig, igendammad och med lärarna som aktoritet, där eleverna inte fick vara med och bestämma eller påverka. Så tycker jag altså såhär i efterhand att lektionerna var tråkiga. Tråkit outvecklande innehåll, som taget från en färdig gammal mall som man inte får ändra nåt i.

Jag tycker att bildläraren påpekade detta.. eller hon liksom ursäktade sig helatiden och sa att, -jag vet att det kanske verkar lite tråkit eller gammalmodigt men det är jättesvårt att ändra på.
Jag förstår att man bara kan göra sitt bästa och jag tror att bildläraren hade kunnat vara en jättebra lärare om hon haft de förutsättningar som krävts.
Men jag kan inte låtabli att fantisera om en lärare som inte låter sig besegras, som går upp i kamp och tillsammans med eleverna och skapar nya (vår tid värdiga) bildlektioner.

rest att ta igen..

Då var det dags att ta igen min rest i visuell kommunikation.

Först och främst har jag kvar 5dagar vfu att göra. Jag ska iväg till en gmnasieskola denna gång och det ska bli så himla kul, det verkar oxå som att jag kan få stanna kvar där och praktisera sen när jag fortsätter min utbildning i januari ifall jag trivs. Fast jag vet redan att jag trivs där. Det är en så fin och stor skola, vacker byggnad och jag blev så bra bemött idag när jag ringde till min handledare. Känner mig helt pirrig och glad. Det är en sån skola jag vill jobba på sen när jag är klar så den här praktiken känns riktigt värdefull!

inte långt kvar...

Nu var det slut på pluggandet för den här gången, nästan, ska göra ett sista blogg inlägg med.
Jag har blivit sjukskriven fram tills min lilla bebis kommer, nu ska jag bara ta det luuungt och viiiiila.. Det är lite irriterande att jag inte orkade gå klart sista veckorna, men väldigt skönt att va ledig nu. Jag får helt enkelt jobba på lite hårdare när jag kommer tillbaka från mammaledigheten istället.

Nu ska jag tänka lite på tiden som gått och läsa min lilla blogg. Så att jag kan knåpa ihop ett sista inlägg innan jag stänger av tankeverksamheten.
Bara tills hjärnan behövs igen...jag vet av erfarenhet att den inte kommer behövas ett tag framöver, nu är det snart instinkterna som tar över..prata, gå och sova bebis, hi hi..

Första reflektion av VFUn

Nu har vi varit ute på VFU i två dagar.. min handledare som jag följer är bildlärare åt mellan och högstadie elever på en ganska stor skola. Hon har ca:400 elever/termin.

Min tanke blir helatiden att lektionerna är för korta. Varje klass har 1h/vecka, förutom 9:orna som har 2h/vecka. Min handledare tycker att de yngre klasserna, (åk3-7) inte klarar av att sitta och koncentrera sig under längre tid.
Men jag tycker inte att koncentrationen var högre i början av lektionen, snarare tvärtom. Det tog väldig tid för endel av eleverna att komma igång med det som skulle göras. Några elever kom inte igång med sitt arbete förrens det bara var 15min kvar på lektionen. Däremot var koncentrationen relativt hög hos de flesta när de väl kommit igång.
Varför de inte kom igång med uppgifterna direkt kan ha varit för att de hade svårt att förstå uppgifterna och att hitta inspiration. De verkar behöva lite mer individuell guidning för att komma igång. Eller så kanske de inte var uppmärksamma och lyssnade på sin lärarinna under genomgången i början av lektionen.

Jag tror också att eleverna får för kort tid på sig med varje uppgift, som regel verkar de ha en uppgift per lektion. Så fort de är klara med en uppgift så får de en ny. Några elever kladdade snabbt och slarvigt ner nåt på pappret och sen sa de att de var klara. Det känns lite som att målet blir att fylla sin mapp med så många olika uppgifter som möjligt, så fort som möjligt. Jag tror att det skulle bli mycket bättre ifall de som är klara tidigt istället får fördjupa sig i sin uppgift. Jag tror att varje uppgift då skulle få större betydelse för eleven och också utveckla eleven mer, både i kreativitet och teknik.

...Sedan till stöket! Det finns vissa som sprallar runt och pratar och busar. Ljudnivån gör en alldeles matt. Hörselskydd är ju en smart lösning och jag vill gärna ha ett par, men problemet kvarstår.

Det räcker verkligen inte bara att vara en duktig ämnes lärare, man måste även vara mycket väl utbildad pedagog, psykolog och konfliktslösare.

Jag gillar inte att man har extra insatt personal bara för att hålla ordning och dra ut "stökisarna" ur klassrummet helatiden. Jag får en känsla av att lärarna inte har den kontrollen som de borde. Det känns som en massa resurser och därmed pengar går förlorade på meningstlöst barnpassande.
Detta är trots allt skolelever. De borde klara av att lyssna och behandla varandra och sin lärare med respekt. Jag får höra att det är för att de är så små men jag har sett yngre elever med bättre disiplin.

Jag tänker först att det är för stora klasser. Ungefär 30elever, men jag tror ändå (nu när jag sitter här och reflekterar över dagen som varit) att det går att få så här stora klasser mycket lugnare och mer samlade.
Anledningen till att jag tror det går, är att de som stökar inte är i majoritet. Majoriteten av klassen är skärpt, tyst, fokuserad och klart störd av de som stökar. Kanske kan man få de lugna elever att sätta lite press på sina stökiga klasskompisar. De kunde kräva respekt i form av hänsyn.

En annan sak skulle kanske vara att lyssna mer på elevernas önskemål. Som mera rast och grupparbete, det är något som jag hört önskemål om ett par gånger under dessa första två VFU dagar..

I movie veckans slut!

Klara med ett till moment. Det var kul att se allas små instruktions videos. Det har varit kul också att göra denna uppgift, väldigt lättsamt.. skulle va kul och sätta sig in ännu mer i filmredigering och lyckas göra nåt riktigt bra, samtidigt som det är rätt skönt att vi är klara och ska få gå ut på VFU. Längtar lite ut till skolan.

Jag tycker min och Carros instruktions video var helt okej, barnslig och rolig att göra. Vi skulle dock ha tagit reda på vad jump cut verkligen betydde, vi var lite osäkra vilket framgick i resultatet. När vi väl tagit reda på jump cut betydelsen så borde vi ha sett till att vårt exempel blev mer tydligt. Jag tror att vi fokusreade mer på filmandet än på innehållet. Så vi hade kunnat göra det mycket bättre.

Knäpp som jag tydligen har blivit, så har jag börjat läsa kurslitteratur som inte är med i denna kurs. Gunn Imsen "elevens värld" är det jag läser just nu. vilken pluggis, ha ha..jag längtar väl efter mer information, eller så är det kanske annan information som jag är ute efter. Psykologi och sånt (sånt=didaktik tror jag) Jag vill veta hur skolan är, hur eleverna upplever sin värld och hur jag kan bidra och göra den bättre. Hur jag kan bli en bra lärare.
Längtar efter att börja med inriktning med, men det är lååång tid tills den börjar. Först ska jag ju va mammaledig ett och ½år, hi hi..

Tycker faktist det har varit en väldigt slapp start på denna bildlärarutbildning, men det behöver ju inte vara negativt.

Kanske kan det bli lättare att lära känna varandra i klassen när det inte är för tunga uppgifter och förmycket att plugga. Jag tycker det känns som en mycket trevlig klass och att det alltid finns nån att prata med när man kommer till skolan. Men det kanske är för att det går så få elever på konstfack, det blir mindre och mer hemtrevligt. På LHS var det ju hur många elever somhälst, om man jämför.

Oj nu vet jag inte vad som hände, jag driftade iväg lite tror jag.. men men, det sammanställer jag sen i slut eximinationen av kursen, he he

NU ÄR DET HELG!!!!! Hurrra vad kul!!!!

sämre än djur

Vad seg jag har varit med bloggandet på sista tiden känns det som. Finner ingen inspiration att blogga.Tror att det är för att jag e så himla trött och det känns lite tråkit att sitta och redovisa dagarna när jag inte direkt tänker så mycket. Jag känner mig helt nollad just nu.

Förutom att jag inte kan sluta tänka på en hämsk dokumentärfilm som jag såg här om dan. Sämre än djur, tror jag den hette. Den handlade om homosexuella ungdomar som växte upp med en kultur som inte accepterade dem.

En tjej, Cherin, berättade att hennes styvfar gjort klart för henne att om hon var homosexuell så skulle han döda henne. Hon berättade också om ett minne från sin barndom då hennes styvfar slagit henne, fy det var verkligen fruktansvärt. Varför, hur kan någon vara så elak. Jag mår så dåligt när jag tänker på alla barn som inte har ett tryggt hem, som lever med rädsla.

Vidare i dokumentären intervjuade de styvfadern. Han hade flyttat tillbaka till Tunisien efter 25år i Sverige, för att hans heder hade blivit skadad ifall det kommit fram att Cherin var homosexuell. Cherin hade rymmt hemmifrån precis innan flytten, annars var planen att gifta bort henne nere i Tunisien och på så sätt "bota" henne. Han sa att hans styvdotter inte var en människa, att hon var sämre än ett djur. Han pratade om heder och han var så feg och äcklig.

Hur kan det finnas föräldrar som inte älskar sina barn? Hur kan de behandla sina barn så illa? Som att de inte var värda nåt... Hur kan de vända sina barn ryggen?
Bara bland mina vänner är det flera stycken som blivit så illa behandlade av sina föräldrar att jag bara vill gråta. Jag vill åka tillbaka i tiden och stoppa föräldrarna, ta barnen och hålla om barnen och skydda dem.
De här föräldrarna låter slag och hårda ord hagla över sina små oskyldiga barn och barnen är så försvarslösa och beroende och kan inget göra.

Hur ska man kunna vara glad och orka med nåt alls när det händer så mycket orättvist överallt runt omkring i världen?

Fy vad deppig och ångest fylld jag e idag, bäst att hämta mina underbara små troll ungar hos dagmamman nu så jag får annat att tänka på.

Barn är det bästa som finns! Som Cornelis Vreeswijk sjunger i en av sina sånger, "fanns det inga ungar så sluta jag". Så är det. Utan ungar hade jag kastat in handduken för länge sen.