Vad seg jag har varit med bloggandet på sista tiden känns det som. Finner ingen inspiration att blogga.Tror att det är för att jag e så himla trött och det känns lite tråkit att sitta och redovisa dagarna när jag inte direkt tänker så mycket. Jag känner mig helt nollad just nu.
Förutom att jag inte kan sluta tänka på en hämsk dokumentärfilm som jag såg här om dan. Sämre än djur, tror jag den hette. Den handlade om homosexuella ungdomar som växte upp med en kultur som inte accepterade dem.
En tjej, Cherin, berättade att hennes styvfar gjort klart för henne att om hon var homosexuell så skulle han döda henne. Hon berättade också om ett minne från sin barndom då hennes styvfar slagit henne, fy det var verkligen fruktansvärt. Varför, hur kan någon vara så elak. Jag mår så dåligt när jag tänker på alla barn som inte har ett tryggt hem, som lever med rädsla.
Vidare i dokumentären intervjuade de styvfadern. Han hade flyttat tillbaka till Tunisien efter 25år i Sverige, för att hans heder hade blivit skadad ifall det kommit fram att Cherin var homosexuell. Cherin hade rymmt hemmifrån precis innan flytten, annars var planen att gifta bort henne nere i Tunisien och på så sätt "bota" henne. Han sa att hans styvdotter inte var en människa, att hon var sämre än ett djur. Han pratade om heder och han var så feg och äcklig.
Hur kan det finnas föräldrar som inte älskar sina barn? Hur kan de behandla sina barn så illa? Som att de inte var värda nåt... Hur kan de vända sina barn ryggen?
Bara bland mina vänner är det flera stycken som blivit så illa behandlade av sina föräldrar att jag bara vill gråta. Jag vill åka tillbaka i tiden och stoppa föräldrarna, ta barnen och hålla om barnen och skydda dem.
De här föräldrarna låter slag och hårda ord hagla över sina små oskyldiga barn och barnen är så försvarslösa och beroende och kan inget göra.
Hur ska man kunna vara glad och orka med nåt alls när det händer så mycket orättvist överallt runt omkring i världen?
Fy vad deppig och ångest fylld jag e idag, bäst att hämta mina underbara små troll ungar hos dagmamman nu så jag får annat att tänka på.
Barn är det bästa som finns! Som Cornelis Vreeswijk sjunger i en av sina sånger, "fanns det inga ungar så sluta jag". Så är det. Utan ungar hade jag kastat in handduken för länge sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sådana dokumentärer kan verkligen ligga kvar i huvudet länge. När de är så där tunga går det liksom inte att förstå.
SvaraRaderaJag blir så ledsen när jag hör om folk som har haft riktigt tunga uppväxter som barn, förstår man inte att man gör fel när man är förälder? eller är vi en helt annan generation som har ett nytt tankesätt hur man ska behandla barn?
Du fick ett intressant blogginlägg ändå, även fast du är trött det var bra gjort!
Det är allt tur att det finns föräldrar som du också! Minst tre ungar är ju väldigt lyckligt lottade! + alla dina framtida elever.. Kram lilla mamma!
SvaraRaderajag tror att det blir som ett socialt arv, det går från generation till generation. Vi (som inte blivit söndertrasade som barn) måste hjälpa de som är utsatta så att de kan bryta trenden. Så att de ser hur fel behandlade de blir och vågar, kan stå på egna ben och bli bättre när de får egna barn.
SvaraRaderadet var gulligt skrivet. Jag ska göra allt jag kan för att vara den bästa jag kan va. Det borde alla göra!
SvaraRadera