inte långt kvar...

Nu var det slut på pluggandet för den här gången, nästan, ska göra ett sista blogg inlägg med.
Jag har blivit sjukskriven fram tills min lilla bebis kommer, nu ska jag bara ta det luuungt och viiiiila.. Det är lite irriterande att jag inte orkade gå klart sista veckorna, men väldigt skönt att va ledig nu. Jag får helt enkelt jobba på lite hårdare när jag kommer tillbaka från mammaledigheten istället.

Nu ska jag tänka lite på tiden som gått och läsa min lilla blogg. Så att jag kan knåpa ihop ett sista inlägg innan jag stänger av tankeverksamheten.
Bara tills hjärnan behövs igen...jag vet av erfarenhet att den inte kommer behövas ett tag framöver, nu är det snart instinkterna som tar över..prata, gå och sova bebis, hi hi..

Första reflektion av VFUn

Nu har vi varit ute på VFU i två dagar.. min handledare som jag följer är bildlärare åt mellan och högstadie elever på en ganska stor skola. Hon har ca:400 elever/termin.

Min tanke blir helatiden att lektionerna är för korta. Varje klass har 1h/vecka, förutom 9:orna som har 2h/vecka. Min handledare tycker att de yngre klasserna, (åk3-7) inte klarar av att sitta och koncentrera sig under längre tid.
Men jag tycker inte att koncentrationen var högre i början av lektionen, snarare tvärtom. Det tog väldig tid för endel av eleverna att komma igång med det som skulle göras. Några elever kom inte igång med sitt arbete förrens det bara var 15min kvar på lektionen. Däremot var koncentrationen relativt hög hos de flesta när de väl kommit igång.
Varför de inte kom igång med uppgifterna direkt kan ha varit för att de hade svårt att förstå uppgifterna och att hitta inspiration. De verkar behöva lite mer individuell guidning för att komma igång. Eller så kanske de inte var uppmärksamma och lyssnade på sin lärarinna under genomgången i början av lektionen.

Jag tror också att eleverna får för kort tid på sig med varje uppgift, som regel verkar de ha en uppgift per lektion. Så fort de är klara med en uppgift så får de en ny. Några elever kladdade snabbt och slarvigt ner nåt på pappret och sen sa de att de var klara. Det känns lite som att målet blir att fylla sin mapp med så många olika uppgifter som möjligt, så fort som möjligt. Jag tror att det skulle bli mycket bättre ifall de som är klara tidigt istället får fördjupa sig i sin uppgift. Jag tror att varje uppgift då skulle få större betydelse för eleven och också utveckla eleven mer, både i kreativitet och teknik.

...Sedan till stöket! Det finns vissa som sprallar runt och pratar och busar. Ljudnivån gör en alldeles matt. Hörselskydd är ju en smart lösning och jag vill gärna ha ett par, men problemet kvarstår.

Det räcker verkligen inte bara att vara en duktig ämnes lärare, man måste även vara mycket väl utbildad pedagog, psykolog och konfliktslösare.

Jag gillar inte att man har extra insatt personal bara för att hålla ordning och dra ut "stökisarna" ur klassrummet helatiden. Jag får en känsla av att lärarna inte har den kontrollen som de borde. Det känns som en massa resurser och därmed pengar går förlorade på meningstlöst barnpassande.
Detta är trots allt skolelever. De borde klara av att lyssna och behandla varandra och sin lärare med respekt. Jag får höra att det är för att de är så små men jag har sett yngre elever med bättre disiplin.

Jag tänker först att det är för stora klasser. Ungefär 30elever, men jag tror ändå (nu när jag sitter här och reflekterar över dagen som varit) att det går att få så här stora klasser mycket lugnare och mer samlade.
Anledningen till att jag tror det går, är att de som stökar inte är i majoritet. Majoriteten av klassen är skärpt, tyst, fokuserad och klart störd av de som stökar. Kanske kan man få de lugna elever att sätta lite press på sina stökiga klasskompisar. De kunde kräva respekt i form av hänsyn.

En annan sak skulle kanske vara att lyssna mer på elevernas önskemål. Som mera rast och grupparbete, det är något som jag hört önskemål om ett par gånger under dessa första två VFU dagar..

I movie veckans slut!

Klara med ett till moment. Det var kul att se allas små instruktions videos. Det har varit kul också att göra denna uppgift, väldigt lättsamt.. skulle va kul och sätta sig in ännu mer i filmredigering och lyckas göra nåt riktigt bra, samtidigt som det är rätt skönt att vi är klara och ska få gå ut på VFU. Längtar lite ut till skolan.

Jag tycker min och Carros instruktions video var helt okej, barnslig och rolig att göra. Vi skulle dock ha tagit reda på vad jump cut verkligen betydde, vi var lite osäkra vilket framgick i resultatet. När vi väl tagit reda på jump cut betydelsen så borde vi ha sett till att vårt exempel blev mer tydligt. Jag tror att vi fokusreade mer på filmandet än på innehållet. Så vi hade kunnat göra det mycket bättre.

Knäpp som jag tydligen har blivit, så har jag börjat läsa kurslitteratur som inte är med i denna kurs. Gunn Imsen "elevens värld" är det jag läser just nu. vilken pluggis, ha ha..jag längtar väl efter mer information, eller så är det kanske annan information som jag är ute efter. Psykologi och sånt (sånt=didaktik tror jag) Jag vill veta hur skolan är, hur eleverna upplever sin värld och hur jag kan bidra och göra den bättre. Hur jag kan bli en bra lärare.
Längtar efter att börja med inriktning med, men det är lååång tid tills den börjar. Först ska jag ju va mammaledig ett och ½år, hi hi..

Tycker faktist det har varit en väldigt slapp start på denna bildlärarutbildning, men det behöver ju inte vara negativt.

Kanske kan det bli lättare att lära känna varandra i klassen när det inte är för tunga uppgifter och förmycket att plugga. Jag tycker det känns som en mycket trevlig klass och att det alltid finns nån att prata med när man kommer till skolan. Men det kanske är för att det går så få elever på konstfack, det blir mindre och mer hemtrevligt. På LHS var det ju hur många elever somhälst, om man jämför.

Oj nu vet jag inte vad som hände, jag driftade iväg lite tror jag.. men men, det sammanställer jag sen i slut eximinationen av kursen, he he

NU ÄR DET HELG!!!!! Hurrra vad kul!!!!

sämre än djur

Vad seg jag har varit med bloggandet på sista tiden känns det som. Finner ingen inspiration att blogga.Tror att det är för att jag e så himla trött och det känns lite tråkit att sitta och redovisa dagarna när jag inte direkt tänker så mycket. Jag känner mig helt nollad just nu.

Förutom att jag inte kan sluta tänka på en hämsk dokumentärfilm som jag såg här om dan. Sämre än djur, tror jag den hette. Den handlade om homosexuella ungdomar som växte upp med en kultur som inte accepterade dem.

En tjej, Cherin, berättade att hennes styvfar gjort klart för henne att om hon var homosexuell så skulle han döda henne. Hon berättade också om ett minne från sin barndom då hennes styvfar slagit henne, fy det var verkligen fruktansvärt. Varför, hur kan någon vara så elak. Jag mår så dåligt när jag tänker på alla barn som inte har ett tryggt hem, som lever med rädsla.

Vidare i dokumentären intervjuade de styvfadern. Han hade flyttat tillbaka till Tunisien efter 25år i Sverige, för att hans heder hade blivit skadad ifall det kommit fram att Cherin var homosexuell. Cherin hade rymmt hemmifrån precis innan flytten, annars var planen att gifta bort henne nere i Tunisien och på så sätt "bota" henne. Han sa att hans styvdotter inte var en människa, att hon var sämre än ett djur. Han pratade om heder och han var så feg och äcklig.

Hur kan det finnas föräldrar som inte älskar sina barn? Hur kan de behandla sina barn så illa? Som att de inte var värda nåt... Hur kan de vända sina barn ryggen?
Bara bland mina vänner är det flera stycken som blivit så illa behandlade av sina föräldrar att jag bara vill gråta. Jag vill åka tillbaka i tiden och stoppa föräldrarna, ta barnen och hålla om barnen och skydda dem.
De här föräldrarna låter slag och hårda ord hagla över sina små oskyldiga barn och barnen är så försvarslösa och beroende och kan inget göra.

Hur ska man kunna vara glad och orka med nåt alls när det händer så mycket orättvist överallt runt omkring i världen?

Fy vad deppig och ångest fylld jag e idag, bäst att hämta mina underbara små troll ungar hos dagmamman nu så jag får annat att tänka på.

Barn är det bästa som finns! Som Cornelis Vreeswijk sjunger i en av sina sånger, "fanns det inga ungar så sluta jag". Så är det. Utan ungar hade jag kastat in handduken för länge sen.

jaa vad kul med media!

ha ha, jag tycker det är jättekul med media har jag kommit på nu när vi fått lite introduktion i foto och rörlig bild.

Jag tror att jag ska välja media inriktning, om jag måste välja. Var inne hos Gabriella Rizzo idag och pratade om att jag ska vara studieledig ett år och då sa hon att det kanske inte kommer vara val längre när jag börjar igen, utan att man får lite av alla tre inriktningarna. Det verkar bra, tycker jag. Vi var ute igår på vår VFU skola och hälsade på vår kontaktperson Ylva. Hon gick ut BI 2002 och berättade att när hon gick fick man bara välja en inriktning. Hon hade om hon fick chansen valt ett till ämne så att hon haft lite mer bredd på sin utbildning.

Jag tror att det är väldigt viktigt att kunna så mycket som möjligt, ha en bred utbildning, om man ska ha en chans på arbetsmarknaden idag. Kan nog vara viktigare än att vara super duktig på en grej. Det blir ju ändå så att det är något man tycker mest om och blir bäst på..Jag ska undersöka möjligheterna att även bli lärare i syslöjd, jag kanske kan plugga lite på mammaledigheten eller på
sommarloven..

Jag tror också att jag skulle tycka bättre om att vara lärare i flera ämnen så att jag kan vara med en klass mer än bara 1h/vecka på bild lektionen.. fast det där ser väl lite olika ut i olika skolor hur mycket bild timmar man har, nu går jag bara på hur det ser ut på VFU skolan där jag blev placerad. Det jag försöker komma fram till är att jag vill få chansen att verkligen lära känna mina elever och ge dem chansen att lära känna mig. Jag tror att det måste finnas tillit och sammhörighet, trygghet i klassrummet ifall det ska bli bra undervisning. Och det ena ger det andra.

kamera hantering

Idag har vi haft lite grund genomgång av digitalkameran cannon eos 350D.

Det var kul för vi har nästan den hemma, jag trodde det var samma först men den här hemma hette visst 400D, så endel saker var lite annorlunda. Men det var kul iallafall för jag har aldrig lärt mig vår kamera och nu känns det bara jättespännande att hålla på och pilla och prova olika inställningar!

Vi fick lite övningsuppgifter som vi gjorde utomhus på eftermiddagen, jätteskönt när man var lite trött och fullproppad med massa ny information.

Vi fick prova att fota i medljus, motljus, sidoljus. Närbild med vidvinkel och med tele. ovanifrån och i ögonhöjd. Vi fick prova att motljuskompensera i flera steg. Fotografera med kort resp.långt skärpedjup, frysa en rörelse och följa en rörelse.

Nu ska jag fota mina söta små barn, hi hi..

Imorgon är det förresten PO-dag och det känns inte alls så kul tycker jag. Skulle heldre hålla på med foto och film hela veckan.

Tekniska skit grejer

Varför kan inte jag bara gå in på bloggintresserade och läsa deras bloggar, måste jag gå in och leta upp dem på PBworks eller vad det heter?

Blir irriterad när man vill göra något lite snabbt och lätt och så är det så jäkla omständigt och tar hur lång tid somhälst!

Det är alltid så med allt tekniskt. Det bara slukar tiden från en och så hinner man inte med nåt annat. Och det handlar inte bara om att jag inte kan, det är alltid nåt även när man kan, söka, leta, knappa runt...grrrr

Media, Design och konst. Vad ska man välja?

Nu har jag iallafall listat ut hur man lägger upp bilder i bloggen.. Har en känsla av att det skulle bli ganska hårt för mig att gå media, ha ha, men garanterat nyttigt!
Nytta eller nöje?
Jag tror jag väljer nöje och tar de två ämnen jag känner mest för dvs. design och konst.
Opraktisk och oekonomisk som jag är. Fast jag skulle nog inte tjäna bättre med pengar av att gå på media, varken nu eller i framtiden, så jag vet inte vad jag mena med oekonomisk, det skulle väl vara ifall jag har en dold talang för något inom media som jag missar nu. Fast hur troligt är det?!

Fredags inlägg

Vi har fått våra VFU placeringar nu, så kul. Ska googla lite och se om jag kan få fram nån mer info om den..

Jag blev positivt överaskad av lektionen igår, hade förväntat mig en riktig katastroflektion efter att jag fått höra lite från i måndags, men igår var en riktigt bra lektion tycker jag.

Jag tyckte om TK som lärare och innehållet på lektionen var kul för det gav kopplingar till lärar yrket. Hur man kan arbeta ute i skolorna och att hitta en egen lärarstil, hitta den väg i detta program som passar en själv. Enligt TK är det viktigaste att man som bildlärare är samhällsintresserad.

Jag tycker att jag helatiden hamnar i perioder då jag undrar vad jag håller på med om jag valt rätt väg osv. sen kommer det dagar som igår då någon säger något som får mig på spår igen.
Jag vill göra något för att förbättra de orättvisor och missöden jag ser runtomkring mig.
Jag vill göra samhället bättre genom att göra saker i skolan bättre. Jag vill ge elever något med sig även utanför lektionen och efter skolan. Ge dem värdefull kunskap, insikt att ta med i livet.
Jag är även inne på att jag skulle kunna jobba med olika samhällsrelaterade projekt. Hjälpa människor som har hamnat snett, utanför systemet, kanske i ett sammarbete med ungdomsgårdar, men även med olika typer av behandlingshem och motivationshem.
Jag skulle verkligen vilja göra något för tredje världen med, kanske genom att belysa situationen. Besöka och skapa band med en skola i ett av dessa länder.

Jag lever för kärleken.

En bild

Tänkte att bilden är ett uttryck eller ett utlopp för olika åsikter eller känslor. Att bilden är som en rubrik till ett djupare innehåll. okej vet inte riktigt varför men jag ville bara skriva ned det, det var nåt som kom upp i huvet när jag tänkte på boken möten med bilder..

Tankens Vindlar, Intuition och känslor

Intuition är implicit kunskap

Implicit kunskap är det vi lär oss utan att tänka på det, altså omedvetet.

Intuition som direkt förnimmelse beroende av lång utbildning och övning. Experter kan kombinera information till större meningsfulla enheter. De filtrerar bort irrelevant information och förlitar sig på en större uppsättning mentala modeller. Detta sker implicit och framstår som "direkt förnimmelse" av sanning, faktum etc. oberoende av något förnuftsresonemang, dvs. intuition.

Jag har fått en riktigt stark intuition en gång som jag inte kan förklara. Det var när jag gick i gymnasiet. Min bror som är tre år yngre än mig var under denna period och säsongsarbetade som kock i Trysil. En dag i skolan på lunchrasten (runt kl. 12 ) fick jag en ilande känsla i hjärtat och jag tänkte, något har hänt med nån i familjen. Jag sa det till min kompis och sen glömde jag bort det. Men när jag kom till grinden på baksidan av vårt hus på kvällen efter skolan fick jag samma ilande känsla igen och nu var det så starkt att jag sprang så fort jag kunde sista biten. När jag kom in fick jag höra av min syster att min bror rammlat när han åkt snowboard vid tolvtiden på dagen och krossat armen. Han hade opererats i sju timmar, de hade sytt ihop blodådror, satt in massor av skruvar och bläck i armen på honom.

Jag tycker min intuition var helt sjuk, jag tror absolut inte på övernaturliga grejer men jag kan inte förklara varför jag fick den här intiutionen, jag är inte sån att jag går runt och får såna här ilande känslor och är orolig för familjen i vanliga fall. Jo nu för mina barn, men detta var ju långt innan de fanns. Jag kommer aldrig glömma den här händelsen.

När jag berättade om den för min mamma så berättade hon att den natt som hennes pappa dött vaknade hon kl. fyra på morgonen med en strålande smärta i vänster arm, senare fick hon höra att morfar dött i hjärtinfarkt kl. fyra på morgonen. Det är väl konstigt.
Finns det nåt slags osynligt band imellan oss. Eller hände detta för att vi är experter på dem som står oss nära och därför kan få en sån här känsla av förnimmelse av vad som hänt. Ibland känns det som vi alla är en och samma person. På vilket sätt skulle detta kunna vara implicit kunskap? Eller är detta inte vad man kallar för intuitioner?

Emotioner är mycket nära kopplade till implicit lärande. Emotionernas primära roll är att förstärka lärandet så att man inte uppprepar misstag.
Där av den kvinnliga intuitionen??ha ha

Kroppsliga känslor är viktiga för beslutsfattandet. Magkänsla skapas av kroppsliga markörer som via erfarenheter eller social träning förknippas med vissa händelser. Detta är något vi lär oss omedvetet.

Det visuella bildspråket och det spatiala tänkandet spelar en stor roll för intuitionen,. Den visuella och spatiala kunskapen är delar av vår implicita kunskap.

Vårt tänkande är i grunden geometriskt.

Behaviorismen undvek de inre organismerna och fokuserade på verbalt uttryckt kunskap.

Det vi verbalt anger som rationella skäl för våra beslut är ofta rena fantasier.

Kognitionsvetenskapens teorier bygger på ett inre språk hos oss.
Det krävs kognitiv bearbetning för att omvandla omedelbart givna erfarenheter till verbaliserad form.

Jag tyckte om frågorna i boken som löd. Varför behöver vi egentligen känslor? Vilka fördelar i kampen för överlevnad ger våra tankar och känslor? De fick mig att tänka på alla gånger jag tänkt så, och på de gånger jag dövat känslorna på olika sätt.
Känslorna visar sig behövas i vår överlevnads kamp då de ger oss motiv att ta hänsyn till det som orsakar känslorna, känslor stödjer även vårat resonemang och förstärker vår inlärning, dessutom ger känslomässiga värderingar vår vilja en riktning.
Detta betyder altså att ifall vi inte hade känslorna så skulle vi inte fungera i samhället, med vår omgivning och inte heller med oss själva. Det här fick mig att börja tänka en massa kring jobbiga känslor som sorg och ångest och hur olika personer hanterar sådana känslor och varför? Mycket intressant att läsa om emotioner, känslor, olika minnen och medvetanden.
Nu när jag får ångest tänker jag, vilken emotion väckte den här erfarenheten som kopplades till den här känslan och på vilket sätt hjälper det här mig i min kamp att överleva. Mycket sakligt och organiserat på nåt sätt.

Färg färg färg...

mycket färg blev det förra veckan och jag har blivit lite störd..har drömmt om färg och ljus och idag var jag ute och fotograferade olika färger. Har inte hittat sladden som man kopplar mellan kameran och datan men när jag gör det ska jag lägga upp en fin färgbild här.

Idag är jag fast hemma med sjukt barn och missar därför föreläsningen med Thomas Koppfeldt, tråkit. Ska läsa möten med bilder istället och lägga nåt inlägg här i bloggen om Tankens Vindlar om jag hinner...

Nu slutar jag skriva så mycket!

Verkar inte som att man behöver skriva all information som man fått under veckan, phu vad skönt! har haft lite panik över hur man ska få ner allt och mina inlägg har blivit som små uppsatser, men nu är det slut med det, iallafall tills mer information om dessa bloggar ges.

Nu ska jag fokusera på att försöka få in nåra bilder här i bloggen, är ju mycket roligare med bilder blandat med texten...

Perceptions studion

I torsdags var det lektion i perceptions studion. Det var kul, lite mer abstrakt teori denna gång. Vi fick börja lektionen i ett gult sken som sakta blev starkare och starkare, alla färger i rummet bleknade och vi såg nästan svart vita ut. Det var en natrium lampa, som bara innehöll gult ljus.
Ulf berättade om färg för oss om färgspectrum, ljus och den riktiga ljuskällan, nämligen solen, det är i dagsljus vi ser de riktiga färgerna. Det är så vi är skapta att fungera.
Glödlampor visar alla kulörer men lite varmare i färgen.

När jag jobbade som frisör och gjorde blonda slingor så var det vanligt att kunder tyckte att slingorna var för guldiga och då brukade vi gå till fönstret för att få se resultatet i dagsljus, i dagsljuset såg slingorna mycket mindre guldiga ut.
Det är intressant tycker jag att vi människor utan att veta vet. Vi handlar efter intuition utan att veta om det.

Vi kan aldrig se en färg ensam. Det vi ser är skillnaderna mellan färgerna.
Iolika ljus ändras färgerna. Grå ändras mer än de kulörta färgerna.
Vi gick igenom lite om färgsystem och fick göra uppgifter där vi skulle lägga färger i de grupper de tillhörde i lika lite svarta, lika lite vita, kulörthets lika och nyans lika.
Vi fick även prova att lägga in färger på rätt ställe i färgcirkeln och i vithet, svarthet och kulörton.
Ljushets likhet var svårt att se, vithets likhet var mycket lättare..

Jag tycker lektionen var kul, även om det ibland var lite svårt att hänga med, särskilt i början på morgonen när vi pratade om färgspectrum, jag kanske var lite för trött då.. ska iallafall börja läsa Ulfs bok Vad färg är, jag tror att saker och ting kommer att klarna lite då.

Jag blev sugen på att måla alla väggar och tak hemma i olika gråa toner och se hur rummen förändras i olika ljus under dagen, jag tycker det är väldigt vackert med grått, fast jag har ju allt vitt och det e fint det med.

Visuell perception och kognition

Jag vet inte riktigt hur det är meningen att jag ska blogga, har aldrig bloggat förut heller, men jag tänkte skriva in ny kunskap som jag fått och egna reflektioner kring detta. Så jag börjar med några av mina anteckningar från första föreläsningen med Ulf som handlade om visuell perception och kognition och blandar dem med egna erfarenheter och reflektioner...

Innan föreläsningen visste jag inte ens vad ordet perception betydde, de flesta ord och termer var nya. Det har tagit några dagar att få allt på plats i huvudet och jag vet inte om jag lyckats fattat det riktigt ännu, mycket ny information altså.

Jag fick iallafall lära mig att per på latin betyder förstärkning och capio betyder att gripa. Perception betyder då ungefär att gripa ordentligt om verkligheten med våra sinnen. Perception beskriver både prosessen och det man gör, att begripa något med sinnena.

Vi fick lite boktips. bla. Descartes misstag, Känslan av att leva och på Spaning efter Spinoza av Antonio Damasio, som jag har blivit mycket intresserad av att läsa under veckans gång. Jag tycker att det är spännande och lite skrämmande på sammagång hur hjärnan, medvetandet och våra sinnen fungerar.

Allt är teori i någon mening, det finns abstrakt och konkret teori. Denna första föreläsning handlade i stort sätt om abstrakt teori.

Från början var inte estetik bundet till konst. Boungarten skrev verket Estetica, ett verk om sinneliga intryck. Hägel placerade Estetica senare i facket konst. Estetik blev konstens teori. Typisk skönhet finner vi i naturen, i naturen finns en ordning där allt hänger samman, motsatsen till detta blir kaous, där det inte finns någon ordning alls. Vidare berättade Ulf lite historia om Freud, Behaveroismen, Skinner och humanister fram till informationsteorin som växte fram vid sidan av datorerna. Det viktiga är inte att fråga hur vi är lika datorer utan hur är vi inte lika datorer? Hur är våra ögon inte som kameror? Det är så vi lär oss något om vårat inre. Kombinationsforskare kunde verifiera freud och behaveorismen genom kunskap från estetik, psykologi och nevrofysologi.

Ulf visade oss en bild föreställande "Neckers kub" vilken man ser på två olika sätt. Han förklarade att det fashinerande inte var att man kunde se kuben på två olika sätt utan att man överhuvudtaget såg den som en kub. Man bildade ett rum. Han sa att detta hade med vår rumsupplevelse att göra. Allting har med vår rumsupplevelse att göra för det är för oss omöjligt att uppleva någonting alls utan rumsuppfattning och tid. Tiden visar sig som en förändring i rummet.
Intuition är något vi känner på oss, något som ej går att förklara.

Konstans tillsammans med rumsliga erfarenheter hjälper oss att läsa av vår omgivning.

Vårat medvetande kan delas upp i Protojag, Kärnmedvetenhet, Kärnjag, självbiografiskt minne och självbiografiskt jag.

Perception är det vi upplever, emotion är vår kroppsliga reaktion av det vi upplever och våra känslor är svar på emotionen.

När kroppen reagerar på en händelse så letar hjärnan upp olika erfarenheter som stämmer överens med den kroppsliga känslan, emotionen, vi väljer sedan ut vilken erfarenhet vi ska koppla till emotionen och så får vi den känslan.

Perceptionen gör en spontan evaluering. Emotionen är ett anpassat kroppstillstånd, vi kan ha ett filtrerat kropstillstånd eller ett simulerat kroppstillstånd med "som om" kretsar. Känslorna består av en inre helhets perception av en mental bild av kroppstillståndet, anpassad kognitiv stil och anpassade tematiska tankar.

Här har jag en egen erfarenhet av att simulera kroppstillståndet med "som om" kretsar. Jag har till och från tänkt på den här händelsen men inte vetat att det är ett fullt normalt sätt att agera på och inte vetat varför det fungerade. Det hände en dag när jag var ute och gick och såg en text på en lyktstolpe, till historien hör att jag just då var mycket ledsen, jag hade varit med om en fruktansvärd händelse och visste inte hur jag skulle kunna fortsätta leva med min tunga sorg. På lyktstolpen stod det " lek att du lever" och det var ju det jag gjorde. Varje morgon gick jag upp, jag klädde på mig, gick ut och promenerade, gick på toaletten, duschade, åt mat och sov. Med texten i huvudet fortsatte jag varje dag och lekte hela tiden lite mer och en dag långt senare så kunde jag prata och tillomed skratta igen.

Jag bestämde att känslan till emotionen skulle vara att jag lever.Det här hänger ju även ihop med det Ulf berättade om uppmärksamhet. Han sa att uppmärksamhet är att strunta i en massa saker. Att filtrera bort onödig information. Jag sorterade bort allt jag inte klarade av, jag tog in just så mycket information som jag klarade av och vände min uppmärksamhet till detta. Islutändan handlar det ju om att överleva och det är därför vi fungerar som vi gör, för att överleva och det blir extra tydligt i extrema kris situationer som denna.

Ulf sa också att vi tar in lagom mycket information hela tiden. Detta kan jag också koppla till den här erfarenheten som jag skrivit om. På något sätt släppte min hjärna bara fram små fragment i taget av det som hänt. En liten dos i taget. Det var även en läkare som sa till mig att kroppen släpper bara fram just så mycket som du klarar av åt gången.

En annan av de saker på föreläsningen som jag verkligen fastnade för och har en speciell erfarenhet kopplad till (som jag inte kommer ta upp exempel på här i bloggen då jag inte vill bli för utlämmnande)var den autistiska kvinna som han berättade om. Hon kunde inte koppla någon känsla till olika ansiktsuttryck, hon visste att tex. en min med mungiporna upp var glad, men hon kände inte glädjen när hon såg den. Hon hade ett bra minne från sin barndom när en tant hade kramat henne för hårt, så hon satte det minnet på minen glad.

Jag tycker det är mycket intressant hur vi lappar ihop oss själva när vi inte fungerar som vi ska. Vilken stark överlevnads mekanism vi är.

Vidare handlade föreläsningen om det karaktäristiska, en normal bild att jämföra med. Genomsnittet är det som vi uppfattar som vackert, snyggt.

Mening. Om vi ser en sak men inte vet vd det är så har det för oss ingen mening. Mening uppstår när vi använder världen som redskap.

Med ord bildar vi föreställningar, ordnar bland våra föreställningar, sätter ettiketter på våra föreställningar.

Akta er för allmänn begrepp, definiera begreppet.

Sen var det slut! En lång och intressant föreläsning tyckte jag.

Nu är jag inne på konstfack!

Här möts jag av långa avskalade korridorer med många dörrar och fönster in till olika rum och nya korridorer. Som en vit labyrint.
Väggar, tak och trappor är vitmålade. Dagsljuset kommer in från fönster i taket. Vita havet och Seminariegatan, som är det första man möter när man kommer in, är stora, öppna och ljusa.
Golvet är grått, endel dörrar är gjorda i stål. Det känns enkelt och stilrent.

Text och siffror är utformade med likadant enkelt typsnitt, på golvet, väggarna och dörrar, de hjälper en att orientera sig och hitta dit man ska. Fast idag gick jag vilse när jag skulle gå hem, jag höll på att inte hitta ut påväg från datasalen. Det var första gången jag kände mig lite skrämd av allt vitt, enkelt och neutralt. ha ha

Konstfack ger mig en känsla av möjligheter, möjlighet att göra något, något nytt.. Det känns spännande också, vad finns bakom dörrarna, vad för projekt pågår. Jag känner mig annonym när jag går runt här, jag vet inte varför men det är mysigt, det känns väldigt avslappnat.

Ett starkt intryck denna första vecka gjorde rektorn på Konstfack. Jag tycker att han sa så bra saker. Jag borde ha skrivit ned dem.
Det han sa handlade om att man ska lita på sin egen övertygelse, att inte låta sina egna prestations krav stå ivägen för sin egen utveckling, att även misslyckanden är utvecklande, att kunna ta kritik och göra det till något utvecklande och att sticka ut hakan...