Visuell perception och kognition

Jag vet inte riktigt hur det är meningen att jag ska blogga, har aldrig bloggat förut heller, men jag tänkte skriva in ny kunskap som jag fått och egna reflektioner kring detta. Så jag börjar med några av mina anteckningar från första föreläsningen med Ulf som handlade om visuell perception och kognition och blandar dem med egna erfarenheter och reflektioner...

Innan föreläsningen visste jag inte ens vad ordet perception betydde, de flesta ord och termer var nya. Det har tagit några dagar att få allt på plats i huvudet och jag vet inte om jag lyckats fattat det riktigt ännu, mycket ny information altså.

Jag fick iallafall lära mig att per på latin betyder förstärkning och capio betyder att gripa. Perception betyder då ungefär att gripa ordentligt om verkligheten med våra sinnen. Perception beskriver både prosessen och det man gör, att begripa något med sinnena.

Vi fick lite boktips. bla. Descartes misstag, Känslan av att leva och på Spaning efter Spinoza av Antonio Damasio, som jag har blivit mycket intresserad av att läsa under veckans gång. Jag tycker att det är spännande och lite skrämmande på sammagång hur hjärnan, medvetandet och våra sinnen fungerar.

Allt är teori i någon mening, det finns abstrakt och konkret teori. Denna första föreläsning handlade i stort sätt om abstrakt teori.

Från början var inte estetik bundet till konst. Boungarten skrev verket Estetica, ett verk om sinneliga intryck. Hägel placerade Estetica senare i facket konst. Estetik blev konstens teori. Typisk skönhet finner vi i naturen, i naturen finns en ordning där allt hänger samman, motsatsen till detta blir kaous, där det inte finns någon ordning alls. Vidare berättade Ulf lite historia om Freud, Behaveroismen, Skinner och humanister fram till informationsteorin som växte fram vid sidan av datorerna. Det viktiga är inte att fråga hur vi är lika datorer utan hur är vi inte lika datorer? Hur är våra ögon inte som kameror? Det är så vi lär oss något om vårat inre. Kombinationsforskare kunde verifiera freud och behaveorismen genom kunskap från estetik, psykologi och nevrofysologi.

Ulf visade oss en bild föreställande "Neckers kub" vilken man ser på två olika sätt. Han förklarade att det fashinerande inte var att man kunde se kuben på två olika sätt utan att man överhuvudtaget såg den som en kub. Man bildade ett rum. Han sa att detta hade med vår rumsupplevelse att göra. Allting har med vår rumsupplevelse att göra för det är för oss omöjligt att uppleva någonting alls utan rumsuppfattning och tid. Tiden visar sig som en förändring i rummet.
Intuition är något vi känner på oss, något som ej går att förklara.

Konstans tillsammans med rumsliga erfarenheter hjälper oss att läsa av vår omgivning.

Vårat medvetande kan delas upp i Protojag, Kärnmedvetenhet, Kärnjag, självbiografiskt minne och självbiografiskt jag.

Perception är det vi upplever, emotion är vår kroppsliga reaktion av det vi upplever och våra känslor är svar på emotionen.

När kroppen reagerar på en händelse så letar hjärnan upp olika erfarenheter som stämmer överens med den kroppsliga känslan, emotionen, vi väljer sedan ut vilken erfarenhet vi ska koppla till emotionen och så får vi den känslan.

Perceptionen gör en spontan evaluering. Emotionen är ett anpassat kroppstillstånd, vi kan ha ett filtrerat kropstillstånd eller ett simulerat kroppstillstånd med "som om" kretsar. Känslorna består av en inre helhets perception av en mental bild av kroppstillståndet, anpassad kognitiv stil och anpassade tematiska tankar.

Här har jag en egen erfarenhet av att simulera kroppstillståndet med "som om" kretsar. Jag har till och från tänkt på den här händelsen men inte vetat att det är ett fullt normalt sätt att agera på och inte vetat varför det fungerade. Det hände en dag när jag var ute och gick och såg en text på en lyktstolpe, till historien hör att jag just då var mycket ledsen, jag hade varit med om en fruktansvärd händelse och visste inte hur jag skulle kunna fortsätta leva med min tunga sorg. På lyktstolpen stod det " lek att du lever" och det var ju det jag gjorde. Varje morgon gick jag upp, jag klädde på mig, gick ut och promenerade, gick på toaletten, duschade, åt mat och sov. Med texten i huvudet fortsatte jag varje dag och lekte hela tiden lite mer och en dag långt senare så kunde jag prata och tillomed skratta igen.

Jag bestämde att känslan till emotionen skulle vara att jag lever.Det här hänger ju även ihop med det Ulf berättade om uppmärksamhet. Han sa att uppmärksamhet är att strunta i en massa saker. Att filtrera bort onödig information. Jag sorterade bort allt jag inte klarade av, jag tog in just så mycket information som jag klarade av och vände min uppmärksamhet till detta. Islutändan handlar det ju om att överleva och det är därför vi fungerar som vi gör, för att överleva och det blir extra tydligt i extrema kris situationer som denna.

Ulf sa också att vi tar in lagom mycket information hela tiden. Detta kan jag också koppla till den här erfarenheten som jag skrivit om. På något sätt släppte min hjärna bara fram små fragment i taget av det som hänt. En liten dos i taget. Det var även en läkare som sa till mig att kroppen släpper bara fram just så mycket som du klarar av åt gången.

En annan av de saker på föreläsningen som jag verkligen fastnade för och har en speciell erfarenhet kopplad till (som jag inte kommer ta upp exempel på här i bloggen då jag inte vill bli för utlämmnande)var den autistiska kvinna som han berättade om. Hon kunde inte koppla någon känsla till olika ansiktsuttryck, hon visste att tex. en min med mungiporna upp var glad, men hon kände inte glädjen när hon såg den. Hon hade ett bra minne från sin barndom när en tant hade kramat henne för hårt, så hon satte det minnet på minen glad.

Jag tycker det är mycket intressant hur vi lappar ihop oss själva när vi inte fungerar som vi ska. Vilken stark överlevnads mekanism vi är.

Vidare handlade föreläsningen om det karaktäristiska, en normal bild att jämföra med. Genomsnittet är det som vi uppfattar som vackert, snyggt.

Mening. Om vi ser en sak men inte vet vd det är så har det för oss ingen mening. Mening uppstår när vi använder världen som redskap.

Med ord bildar vi föreställningar, ordnar bland våra föreställningar, sätter ettiketter på våra föreställningar.

Akta er för allmänn begrepp, definiera begreppet.

Sen var det slut! En lång och intressant föreläsning tyckte jag.